SlaggBerg (2010-2013)

Projektet SlaggBerg startade 2010 med en sex månaders lång förstudie där Jernkontoret var projektägare. På grund av ny lagstiftning gällande arbeten med deponier beslutade Jernkontoret att lämna projektet under slutet av 2010 och Bergskraft Bergslagen Ekonomisk förening blev ny projektägare.

Projektet avslutades under sommaren 2013. Förutom olika delrapporter som skrivits under resans gång så finns det nu också en slutrapport tillgänglig vars huvudsakliga innehåll finns summerat här nedan. Slutrapporten finns att läsa i sin helhet längst ner på sidan. 

Frågan om hanteringen av gamla gruvdeponier fortsätter att vara ett intressant område för Bergskraft som kommer att jobba vidare med de olika frågeställningarna.

Projektets mål har varit att:

• Genom att överföra och anpassa teknik från framförallt gruvindustrin öka möjligheten att återvinna metaller ur gamla stålverksdeponier.
• Återföra metallerna i ett industriellt kretslopp och därmed ersätta ändliga råvaror 
• Öka möjligheten att återvinna även andra restprodukter i deponin
• Genom ökad återvinning skapa ekonomiska förutsättningar för att hållbart återställa deponier
• Genom kostnadseffektiv filterteknik minska risken för spridning av metaller till omgivningen
• Skapa förutsättningar för att deponiområden kan godkännas för ny verksamhet, exempelvis industrimark
• Ett övergripande mål har också varit att bygga upp ett nätverk med de kompetenser och resurser inom det aktuella området.

Sammanfattning

Inom projektet har det byggts upp en samlad kompetens som har möjlighet att bedöma lämpliga och möjliga åtgärder för att kunna bearbeta och återställa en stålverksdeponi. Resurser och kompetenser för analyser och tester i laboratorieskala finns samlade hos Örebro Universitet och i Bergskraft.

Projektet har mer specifikt gett:

1. Prospektering och kartering

Förutsättningarna för att lokalisera metaller i en deponi skiljer sig mycket från gruvindustrins normala lokalisering av malmkroppar. Det var därför nödvändigt att utveckla en ny modell för tolkning av mätresultaten från en deponi.

Försöken visade att slingramsmätningarna gav resultat som med god säkerhet visade lokalisering och omfattning av metaller på deponin. Därmed har det i projektet skapats ett verktyg som har stort värde för arbetet på en deponi och för bedömningen av de ekonomiska förutsättningarna av en bearbetning.

2. Återvinning av icke magnetisk metall

Metallrester i stålverksdeponier är viktiga att återvinna av flera skäl:
- det återför en ändlig resurs
- utgör deponins största miljöhot
- skapar ekonomiska förutsättningar för att kunna lösa andra långsiktiga miljöproblem

Tester både i Kilsta och Fagersta har bekräftat att befintlig teknik för separering av magnetisk metall fungerar väl. Det är dock den icke magnetiska metallen som är särskilt angelägen att ta vara på, både med tanke på ekonomi och miljö. Här har projektet hittat två intressanta tekniker från Tyskland, en från Steinert GmbH, en från Thyssen Krupp GmbH, samt en finsk teknik från Tapojärvi Oy.

Inledande tester av dessa tester har fallit väl ut. Det finns även intresserade entreprenörer som har visat intresse för att bygga upp en verksamhet kring denna affärsnisch. Om dessa metoder visar sig fungera väl även i full skala har projektet bidragit till en mycket viktig pusselbit för ett effektivt och ekonomiskt bärkraftigt återställande av deponier.

3. Återställa en deponi

Slagg är den volymmässigt största och, efter metaller, den ekonomiskt mest intressanta restprodukten i en stålverksdeponi. För att slaggen ska vara användbar, främst som fyllnadsmaterial, måste den krossas och spridas vilket kräver tillsynsmyndighetens godkännande.

I projektet har det samlats kunskaper som kan utgöra ett stöd för både deponiägare och entreprenörer, liksom för tillsynsmyndigheter, när det gäller hantering av slaggen. Rökgasstoft, glödskal och slipspån finns ofta i betydande mängd på gamla deponier och innehåller stor andel värdefulla metaller. Här har projektet identifierat intressanta utvecklingsprojekt för framtiden.

4. Ny filterteknik för spårmetaller

På filterområdet har helt ny teknik utvecklats som bedöms att till begränsade kostnader kunna minska risken att spårmetaller sprids till omgivningen. Detta kan i många fall vara en nödvändig förutsättning för att tillståndsmyndigheterna ska tillåta bearbetning och återvinning av restprodukter från deponier. Utvecklingsarbetet inom projektet har bedrivits i laboratoriemiljö vid Örebro Universitet. Försöken visar att om man sänker pH genom det vanligtvis basiska vattnet från en stålverksdeponi sker en utfällning av metaller. Genom att addera ett lämpligt sorbentmaterial kan fastläggningen av ökas ytterligare. Metoden kan t ex installeras i grundvattenrör och bli ett kostnadseffektivt sätt att skydda omgivningen från spridning av metaller. Fältförsök planerade i en pilotdeponi i Fagersta skulle ha varit de avslutande stegen i utvecklingen av filtren som sedan skulle kunna ha kommersialiserats.

Övriga resultat och slutsatser

Den viktigaste erfarenheten av projektet är, vid sidan av de från början planerade målen, insikten att den lagstiftning som styr över möjligheten att återvinna restprodukter ur gamla deponier inte är konstruktivt utformad eller inte uttolkas på ett konstruktivt sätt. Detta borde uppmärksammas av tunga aktörer, t ex myndigheter, som har möjlighet att påverka situationen.

Projektet har stärkt insikten om vilka gigantiska mängder restprodukter som finns i olika typer av deponier. Idag är dessa restprodukter ett allvarligt miljöproblem. De skulle i stället kunna bli en resurs som minskar behovet av ändliga råvaror samtidigt som miljöhotet minskas. För detta krävs satsningar på ny teknik, bättre samverkan mellan aktörer och, framför allt, en lagtolkning som ser mer till lagstiftarens intentioner än till lagens bokstav.

I Sverige, med flera världsledande företag inom utrustning för gruvindustrin och ett högt kunnande från prospektering till färdig metall, finns det goda förutsättningar att skapa en ledande position inom ett nytt område som i framtiden kommer att få en ökande internationell betydelse, ofta benämnt som "landfill mining" och "urban mining".

Slutrapport Deponier Slaggberg